Roh Nordic AB

Vissa böcker föds ur ett påstående, andra ur ett minne, andra ur en smärta som burits länge. Bruten för att hålla sig kvar möter människans kamp för att stå kvar inte bara som en berättelse om uthållighet, utan som en erfarenhet av att brytas, att konfronteras och att formas på nytt... Titeln läses först som en erkännelse av ett sår. Men frasen bär mer än smärta: den bär också etiken, sårbarheten, envisheten och djupet hos den människa som går igenom den smärtan.
Att brytas är här ingen enkel förlust. Det är snarare en prövning som sker i varje gren man sträckt sig efter för att inte falla, varje mur man lutat sig mot, varje namn man ropat på, varje tro man sökt skydd i, och all mening man burit med sig från det förflutna till i dag. Ibland håller man sig fast för att inte gå i bitar: vid en vän, ett ord, en bön, ett minne, en sak man tror på, en sång, en stens tystnad, möjligheten att en dörr ska öppnas...
Men att hålla sig fast är aldrig helt oskyldigt. När vi försöker rädda oss själva kan vi, utan att vilja det, skada det vi håller oss fast vid. Ibland lägger vi vår egen tyngd på någon annans axlar. Också diktaren binder sitt hopp inte vid grenen, utan vid sin egen rädsla för att grenen ska brista. Den här boken ställer just den svåra frågan genom dikt: vad bröt vi medan vi höll oss fast, och vad räddade vi medan vi gick sönder?...
Bruten för att hålla sig kvar är inte bara en bok om enskild smärta. Här finns en tidsålders skamlöshet, mänsklighetens ensamhet utspridd över universum, rättskänslans nötning, tomrummet som likgiltigheten öppnar i samvetet, sorgen över att inte kunna förklara sig själv, och strävan att förbli människa i en tid där varje utväg är stängd. Boken för det personliga såret in i ett socialt vittnesmål, och det sociala vittnesmålet vidare in i en metafysisk fråga.
Det finns ingen lätt tröst i de här dikterna. Inget sår vänds genast till ljus. Ingen brytning avslutas med en visdomsmening. Diktaren döljer inte människans svaga, motsägelsefulla, bristfälliga sida, den sida som stundtals är främmande också för henne själv. Därför bär boken på en äkta hårdhet. Men den hårdheten är ingen dysterhet. För även på det mörkaste stället finns en mur att andas bakom en stund till, möjligheten till en stig, en dörr ritad av ett barn, en stens stumma minne, en gammal röst som sipprar ur en sång, och en människas mod att fortfarande säga: jag är här.
Som Nordic Publishing House ser vi den här boken som ett vittnesmål som bör läsas långsammare, mitt i vår tids snabbt förbrukade, putsade och lätt bortglömda ordflöde. Bruten för att hålla sig kvar ger sin läsare inga färdiga svar; den bjuder in till att se sitt eget sätt att brytas, sin egen etik för att hålla sig fast, sin egen forntids brusiga frekvenser och sitt eget ödes otämjda ansikte. I den här boken är den som bryts inte bara ett offer.
Den som håller sig fast är inte bara en hjälte. Människan här är den som, medan hon faller, lär sig att inte dra ner någon annan; som, medan hon går sönder, försöker att inte förlora sig själv helt; som till sist inte vill lämna efter sig stora segrar, utan kanske bara ett litet och äkta spår, tillräckligt för att någon ska kunna säga: här har en människa gått fram. Bruten för att hålla sig kvar är därför lika mycket en bok om smärta som en bok om ansvar.
Lika mycket en bok utan utväg som den poetiska anteckningen om att förbli människa mitt i just den utvägslösheten. Som Nordic Publishing House hoppas vi, när vi lämnar detta verk till läsaren, -inte bara att det ska läsas, utan höras;-inte bara att det ska förstås, utan att det ska klinga genom att röra vid de brustna platserna inuti läsaren själv.