Spelaren

Spelaren är en av Dostojevskij mest kända romaner och publicerades första gången 1867. Berättelsen bygger i stor utsträckning på Dostojevskijs egna spelmissbruk som var ett återkommande problem i hans liv och en ständig källa till hans dåliga ekonomi. Boken lär ha tillkommit i syfte som avbetalning till en tidigare spelskuld. Handlingen kretsar kring privatläraren Alexei Ivanovich som är anställd hos en rysk general.
Generalen är kraftigt skuldsatt och har tvingats pantsätta sitt gods i Ryssland för att likvidera delar av skulden. Alexei är vansinnigt förälskad i generalens styvdotter och bekänner sig som hennes evige tjänare för att vinna ömsesidig kärlek. Till följd av hennes tanklösa uppmaningar försummar Alexei sin anställning och hemfaller i en hopplös spiral av skuldsättning och kasinospel. Spelaren är en intensiv berättelse om komplicerad kärlek, girighet och sociala intriger.
Återigen riktar Dostojevskij svidande kritik mot vad han anser vara det moderna livets förfall: kombinationen av materialism och bristen på moralisk rättskänsla. Samtidigt bär denna historia mer än någon annan av hans verk på en personlig prägel i och med hans direkta koppling till spelbegärets avgrunder. Spelaren har gett upphov till inte mindre än tre spelfilmer, en radioteater och en opera.